I dagens GP, dvs den 15 augusti kan man läsa ett par uttalanden från arkitekurskribenten Mark Isitt, vilka fick mig att lyfta ögonbrynen av förvåning. Där han först visar med emphas att han anser att den tjänst som stadsarkitekt, vilken vi utlyser i Göteborg, blir citat" Det mest attraktiva uppdraget i Sverige". Han menar på att rätt person kan höja självkänslan bland de arkitekter som idag arbetar på stadsbyggnadskontoret. Hmmm, det kan ligga något i det, men som förtroendevald politiker har jag uppfattat att det redan idag finns en yrkestolthet bland anställda arkitekter på kontoret. Att deras arbete är viktigt för stadens utveckling står utom allt tvivel. Vidare skriver Eva Heyman att Citat" Mark Isitt är nöjd med att majoriteten från S, V, MP erkänner att de saknar kompetens och därför lämnar över uppdraget till en fackman med arkitektoniska kunskaper. Det senare visar på Isitts okunskap om det politiska uppdraget i sig. För det första är förtroendeuppdraget som nämnd ett uppdrag som innebär att vi är beslutsfattare och inte förslagställare. Vilket är arkitekternas uppdrag idag och kommer att vara framöver, även med en stadsarkitekt. En nämnd är en grupp av personer som har valts på kriteriet av respektive parti har förtroende för de personer de har valt i rollen som beslutsfattare, i frågor som berör, stadsplanering, utveckling och juridik. Då även frågor som berör olika typer av konflikter i samband med byggnation. Att denna grupp är sammansatt av personer med olika kompetenser är av vikt för att få in olika perspektiv och granska de förslag kontoret ställer till nämnden innan stegvisa beslut tas. I rollen som förtroendevalda beslutsfattare känner jag mig inte vid denna inkompetens som Mark Isitt vill hävda existerar. Jag har varit beslutsfattare inom Byggnadsnämnden och Fastighetsnämnden i Göteborgs Stad under ca 16 års tid. Så även är jag idag nämndeman i Fastighetsdomstolen i Västra Götaland. Vidare har jag en relativt hög estetisk kompetens inom design och arkitektur. Bla en examen i form av en Bachelour i konsthistoria (de första arkitekterna var konsthistoriker, innan Chalmers blev utbildningsinstans, bla vår första stadsarkitekt Gregerfeld).
Inom min utbildning har jag producerat ett antal skrivna alster vilka främst har handlat om arkitektur och design. Sist läste jag projektledning på avancerad nivå. Inom majoriteten i Byggandsnämnden finns idag allt från yrkeslivserfarenhet från byggsektorn till en doktorant. En person som är politiker får försöka att väga sina ord i guldvåg och samtidigt vara modig. Där finns en likhet med vår nygamla yrkesroll på kontoret. Dessa egenskaper kan en stadsarkitekt också behöva. Han eller hon bör kunna visualisera och beskriva sina tankar med ett estetiskt förhållnigsätt, hur personen vill att stadsbilden skall växa fram i framtiden. Samt att kunna spela på den internationella arenan för arkitekter och vara en relationsbyggare. Avslutningsvis vill jag nämna att personligen anser jag att det är bra att Göteborg återigen kan få en stadsarkitekt. Och i mina tankar har Mark Isitt bara beskrivit sin egen inkompetens beträffande vad rollen innebär att vara arbetande förtroendevald och vad man måste ha med sig i ryggsäcken, när han utryckt sig inkompetent om vad rollen som politiker innebär.
